Akustik för scen

Scener finns av många olika slag. Gemensamt för de flesta scener är att det finns en estrad för framförandet och större delen av lokalen är publikplatser där alla vill ha en god upplevelse av framförandet.

På en teaterscen är det av största vikt att förmedla känslor. Detta bygger på en god kommunikation mellan skådespelarna, en hög detaljrikedom och en absolut tystnad från omgivningen, eftersom tystnaden är en stor del av dramatiken. Taluppfattbarheten både till publiken och mellan skådespelarna är av största vikt.

En scen för akustisk musik kräver att musikerna hör varandra och få en bra synkronism och taktkänsla. Kopplingen mellan musikerna och publiken måste också vara jämnt fördelat och balanserad så att alla instrument hörs över hela publiken i den balans som musikstycket är skapad för.

En operascen har speciella krav eftersom sångare befinner sig uppe på scenen, orkestern finns i ett dike mellan scen och publik, likväl skall orkestern höras tydligt både till sångare och publiken. Orkesterns ljudnivå får inte dränka sångarna och skall spridas jämt över både scen och publik trots att de är nedsänkta i golvet.

I en elförstärkt scen kan man sköta detta med mixerbordet och mikrofonplaceringar samt fördelad medhörning via högtalare eller öronmussla.  Denna balansakt och krav på jämt spridning kräver noggrann analys av alla strålgångar i hela lokalen och deras klanginnehåll men även hur alla reflexer träffar i tid. Det är allmänt vedertaget att musiker alltid måste ha medhörning på något sätt helt akustiskt eller med högtalare eller via öronmussla.

Det behovet finns även för talare, oavsett om det är normal skolundervisning eller föredrag för hundratals personer men här brister dagens lokaler ofta. Avsaknaden av medhörning för talare ger brist på engagemang och självkänsla men även minskad taltydlighet eftersom orden lätt blir otydliga när det saknas medhörning.